Projektarbete Människa-Natur-Teknik 1993

MJUKGÖRNING AV NÄVER GENOM KOKNING

Erik Ottoson, Manne Sundin, Tove Widén, Jane Wennberg


Inledning

Detta projekt är en direkt fortsättning på förra årets projekt med namnet "Mjukgörning av näver". För närmare bakgrund och litteratur, se häftet "Projektarbeten 1992, Människa-Natur-Teknik". Detta handlar i korta drag om att man försökte mjukgöra näver på samma sätt som litteraturen angav att man gjorde tidigare i Sibirien, nämligen att nävern kokades. Försöken gav dock mindre lyckade resultat och trots åtskilliga försök med de mest skilda metoder Iyckades man inte mjukgöra näver så pass att det skulle ha gått att använda till en kåta.

Under sin resa i Sibirien 1992 mötte Tomas Johansson två personer som närmare kunde berätta om mjukgörning av näver till kåtor. Dessa var evenkerna Galina Ivanova (53 år) och hennes make Leonid på brigad 4, Surinda, nära floden Steniga Tunguska. Galina uppgav att man kokade nävret mjukt under sju dagar, medan hennes man hävdade att koktiden var tio dagar.

Våra försök

Vi valde till en början att koka vårt näver i tio dagar. Koktiden blev tio dagar för en av näverbitarna och åtta för de andra. Vi hade tre näverbitar:

I: Ett ganska stort flak, som legat under tak och torkat under flera år. Detta flak var tjockast.

II: En bit tagen från en stam där nästan allt trä var bortruttnat och bara nävret återstod. Denna bit var något tunnare än I.

III: Färskt näver, dock ej taget under våren då den släpper bäst. MNT-kursen/92 skriver i sin redogörelse att "Höst- och vinternäver är segt och slitstarkt", så det kanske nästan var en fördel. Detta näverstycke var det som var mjukast.

Vi kokade nävret i en rostfri gryta av storkökstyp, från morgon till kväll. Till en början flöt nävret, men efter fem dagar sjönk bit II och III. Efter sex dagar sjönk bit I. På morgonen flöt bitarna om vattnet hunnit svalna ordentligt. Var vattnet fortfarande varmt låg bitarna på botten.

Efter upptagning och torkning blev resultatet följande:

Bit I: Kokad i tio dagar. Grå-brun -beige till färgen. Yttersta lagret flagnade. Lagren närmast de yttersta hade krympt och drog ihop flaket till en rulle, trots att det torkat uppspänt. Sprickor uppstod i nävrets lenticeller. Vid vikning tvärs emot fiberriktningen uppstod inga skador, vid vikning längs fiberriktningen uppstod små sprickor.

Bit II: Kokad i åtta dagar. Något ljusare i färgen än I, trots att ursprungsfärgen var mörkare än I. Detta kunde eventuellt ha något med den kortare koktiden att göra. Yttersta lagret hade frasat upp sig och flagnat lite. I kanterna hade nävret skivat sig i flera lager. Biten var inte lika benägen att rulla ihop sig som I. Små hål hade uppstått. Vid vikning tvärs emot fiberriktningen klarade sig denna bit som I. Längs med fiberriktningen sprack nävret med en gång.

Bit III: Kokad i åtta dagar. Nävret blev till färgen grå-beige. Flagnade betydligt mindre än I och II. Klarade vikning tvärs fiberriktningen som I och II. Vid vikning längs med fiberriktningen klarade sig biten som I. Klart bäst i test.

Vi sydde i näverbit III med sentråd. Först gjorde vi hål med en syl och sedan sydde vi med för- och kaststygn utan nål. Resultatet blev en stark och tät fog. Vi fann det fullt möjligt att med tid och tålamod tillverka en hoprullningsbar kåta av detta material. Vi undrade över hur länge en sådan kåta skulle klara sig? Var det mödan värt att tillverka en sådan kåta? Försvinner nävrets goda rötbeständighet vid kokningen. Detta hade vi inte möjlighet att kolla upp under projektarbetets gång.

Slutsats: Det tycks vara fullt möjligt att tillverka nedmonterings- och flyttbara kåtor av näver. Säkerligen finns det enklare material att arbeta med, men i brist på tyg, hudar etc. är nog nävret ett mycket bra material.


Fler MNT-projektarbeten

Andra uppsatser & artiklar

Institutet för Forntida Teknik

Institutet för Forntida Teknik / juli 1998