Projektarbete Människa-Natur-Teknik-2 1995

YTTERPÄLS I RENSKINN

Emma Bigrell, Jan Grudd


Vi började med att tillverka nålar och sylar för sömmnaden, samt skrapor för pälsberedningen. Sylarna och nålarna sågades ut ur smalbenet från älg, med flintskärvor. Det var mycket tidsödande. Sylen limmades fast på ett träskaft med en blandning av kåda och vax. Den surrades också med våta senor.

Att borra hål för nålsögat med en tunn flintborr, gick mycket bra. Vi tunnade ut benet färdigt över ögat innan vi borrade. Vi borrade från båda hållen. Hålen gjordes innan nålarna slipades helt klart (på bredden). För att spara tid sågade vi ut några nålar med bågfil och slipade dom på slipsten. Vi ville få några olika modeller och se hur dom fungerade. Hålen gjordes med flintborr eller stålsyl. Skrapor tillverkade vi också av ben. Benen sågades av med flintskärvor och slipades sedan mot flata stenar.

Beredning av skinnen

Alla skinn var tidigare torkade och grovskrapade. Vi skrapade bort de sista hinnorna med benskrapor och den sibiriska skrapan. Vi erhöll en vit och ganska mjuk yta. Skrapningen var jobbig och mycket tidsödande.


Den sibiriska skrapan

Skinn nr 1

Skinnet gneds in på köttsidan med pulvriserad murken lärkved och lite vatten (se Tomas Johanssons film). Skinnet veks sedan ihop och fick ligga över natten, ca 15 timmar. Skinnet var torrt och hårt och provades mjukgöras med det sibiriska redskapet. Det var svårt och resultatet blev dåligt, så skinnet fuktades på köttsidan och veks ihop och fick ligga en timme.


Det sibiriska mjukgörningsredskapet

Sen gick det bättre att mjukgöra men det blev ojämt mjukt. De partier som mjukgjorts i torrt tillstånd blev mycket mjuka, medan övriga ställen blev lite olika. Skinnet röktes sedan i tipin i 15 timmar. Vi använde murken granved till rökningen. Skinnet fuktades och mjukgjordes med det sibiriska redskapet. Det räcktes även i räckbänk. Skinnet blev mjukt och fint, men det lossade hår. Vi tror inte att det har något att göra med beredningen, utan beror på själva renen.

Skinn nr 2

Skinnet fettgarvades. En knytnävsstor klump älghjärna och märgen från två älgunderben kokades i björkasklut i fem minuter till en smet. Skinnet fuktades ordentligt på köttsidan och smeten jobbades in under ca en och en halv timme. Skinnet hängdes upp ute under taket framför garveriet i 3 dygn.(Allting gjordes ute i september under inga speciellt varma förhållanden.) Skinnets köttsida beströks med lite björkasklut och veks ihop och fick ligga ca fem timmar. Överflödigt fett och fukt pressades sedan ur med en benskrapa och mjukgjordes med det sibiriska redskapet. Skinnet var mycket lätt att mjukgöra och rätt smidigt och fint. Det luktade lite illa och kändes lite fett i början, men det blev bättre med tiden. Skinnet röktes sedan i 15 timmar. Skinnet blev mjukt och fint.

Skinn nr 3 och 4

En barklag av färsk vide och björk kokades. Skinnen fuktades med outspädd barklag på köttsidan 5-7 gånger dagligen under fyra dagar. Skinnen veks inte ihop utan fick torka lite emellan.

Skinn nr 3 röktes sedan i 15 timmar. Det var fuktigt när rökningen började. Skinnet fuktades och mjukgjordes med det sibiriska redskapet, och i räckbänk. Skinnet var svårt att mjukt.

Skinn nr 4 fettades in med lite tran en stund efter sista barkfuktningen. Det mjukgjordes med en benskrapa och det sibiriska redskapet. Det var mycket lätt att mjukgöra och blev smidigt och fint. Skinnet röktes sedan i ca 15 timmar. Det var mjukt och smidigt.

Skinn nr 5

Efter skrapningen röktes skinnet i 15 timmar. Skinnet fuktades och mjukgjordes. Det blev smidigt och fint.

Sömmnaden

Förlagan till våran päls var en samisk så kallad Muddoa. Samerna har använt kalvskinn till sina pälsar. Vi hade skinn av vinterslaktade stora renar, så våran päls blev nog mycket klumpigare än en riktig muddoa. På många modeller var kilar insydda nertill, men vi valde en modell utan kilar. Nertill skulle den varit kantad med getskinn, men det hade vi inte. Vi använde ett enkelt mönster från en vadmalsanorak med liknande utseende. Alla delar skars till med en vass flintskärva, vilket gick utmärkt bra!

Till framstycket använde vi skinn nr 5, och till bakstycket skinn nr 3. Till höger ärm användes nr 4 och till vänster ärm nr 2. Skinn nr 1 använde vi till kilarna i sidorna.

Till tråd använde vi ryggsenor från ren. Sentråden träddes i nålsögat och tvinnades sedan ihop. Vi sydde med bennålar. Alla stygn sylades upp med bensyl. Den syl vi tyckte fungerade bäst var ganska kort, ca 20 mm. Det vi tyckte var viktigt med nålen, var att den skall vara rund, men platt över ögat och smalna av i bakänden. Detta för att tråden skall kunna ligga där, så att det gå lättare att få nålen igenom hålet. Det var också lättare att sy med ganska korta nålar, ca 40 mm * 2 mm var ett lämpligt mått. Det är bra om hålet sitter ca 5 mm från änden.


Så trär man färdigtvinnad tråd i nålen.

På höger sida sydde vi med kastsöm och på vänster med sticksöm. På axlarna använde vi mellanlägg av rakat renskinn som förstärkning. Det gick ungefär dubbelt så mycket tråd till kastsömmen som till sticksömmen. Kastsömmen ville gärna slita upp hålen ut mot kanten av skinnet. Det var därför bra att ha en ganska tjock tråd. Vi upptäckte sen att om man förskjuter det ena skinnet över det andra, så det viker sig över kanten, verkar sömmen bli starkare.

Vi provade även att förstärka sömmen genom att lägga en sena under stygnen mot pälsen. Även brännässla provades.


Kastsöm. När man drar åt stygnen så drar man i tråden, eftersom nålens öga är så skört.

I ärmen ville vi ha ett vindlås. Ärmens nedersta del skars av och syddes på igen. Vi la den avskurna biten i ärmen (köttsidorna mot varandra) och kastade runt kanten. Pälsen slöt runt handleden men biten kan också vikas ut.

Till kragen sydde vi ihop tunna bitar av bukskinn. Den syddes dubbel, med hår både ut och in. Vi sydde med kastsöm i kragen. Vi hade tvinnat tråd i förväg, men det visade sig att trådarna var för tjocka för bennålarnas relativt lilla öga. Vi tvingades använda en grov stålnål istället. Slutsatsen blir att om man vill tvinna tråd i förväg till en bennål, måste den yttersta änden på tråden göras mycket tunn. Kragen syddes fast med lintråd pga brist på senor.

En knapp av en horntagg, fastsatt med en grov sentråd, och en hyska av tvinnade skinnremsor avslutade arbetet.


Fler MNT-projektarbeten

Andra uppsatser & artiklar

Institutet för Forntida Teknik

Institutet för Forntida Teknik / juli 1998