Bäckedals folkhögskola
Människa Natur Teknik
Projektarbete Vt. 2002
Handledare: K-G Lindblad




Vikingatida hänglås

Försök att tillverka vikingatida hänglås

Ante Backlund, Tobias Karlsson och Johan Holst



Sammanfattning

Målet med projektet var att smida ett fungerande vikingatida hänglås. Vi valde dock att arbeta med moderna metoder, detta p.g.a att tidsramen för projektet bestod av endast två veckor.

Vi började med att smida ett lås tillsammans. Vi insåg snart att låssmide innebär mycket pilljobb och filande. Låset gjordes efter ett fynd från York, men vi gjorde vissa ändringar. Originallåset var t.ex. hoplött medan vi nitade ihop vårat lås.

Efter att detta lås var färdigt gav vi oss in på två nya modeller, ett kolvlås samt ett bultlås. Båda låsen är tillverkade efter fynd från Norge och är daterat till 900-talet. Tanken var från början att vi skulle tillverka tre lås. Men då Tobbe var sjuk halva projekttiden blev hans lås aldrig av.


Inledning

När vi började leta information om låssmide på bibliotek och på Internet fann vi ganska snart att det var svårt att få tag på relevant fakta om just låssmide. Det finns många olika modeller på lås, vi var intresserade av vikingatida lås, då vi ville smida ett lås passande till skolans vikingahus.

I denna rapport presenterar vi hur vi gått till väga när vi smitt tre olika typer av lås.


Syfte

Syftet var att få till ett fungerande vikingatida hänglås som alternativt kan användas till vikingahuset vid Bäckedals folkhögskola samt få en inblick i hur den tidens lås fungerar. Ett högre mål var att efter vikingalåset var färdigt tillverka var sitt hänglås av olika modeller och förhoppnings utveckla idén lite.

 

Metod

Vid startade med att begränsa oss till området vikingatida hänglås.

Vi har bearbetat material från ett antal böcker och använt oss av Internet för att finna fakta kring ämnet. Det har dock visat sig att det är svårt att finna information om vikingatida hänglås. 

Den insamlade informationen har vi tolkat och bearbetat till ett slutresultat dvs. ett färdigt hänglås.

Vi har valt att använda oss utav moderna arbetsmetoder och hjälpmedel, dels p.g.a. av tidsbegränsning, dels eftersom målet inte var arbetsmetoden utan resultatet. Dessutom hade vikingatidens yrkesverksamma smeder en halv livstids mer erfarenhet bakom sig än vad vi har. Därför såg vi de moderna hjälpmedlen som en form av handikapp för oss.


Vikingatida lås från York

Låset som vi har byggt består av ett slutet låshus - en plåtburk du inte kan öppna. I ena änden av huset finns två hål i vilka en bygel förs ner. Bygeln är en böjd järnstång med en fjädrande ”pil” i ena änden. Denna pil låser fast bygeln så att den inte går att dra ut igen. En klack ovanför pilen håller bygeln på plats när den sitter i låset. För att få ut bygeln igen måste man pressa in vingarna på pilen. Till detta har vi en plåtskena med ett filat hål lagom stort för bygelns pil – en nyckel. Nyckeln förs om pilen inne i låset och när man pressar nyckeln uppåt pressas vingarna in och konstruktionen blir tillräckligt smal för att kunna dras tillbaka ut igenom hålet.

Funktionsskiss.

Förberedelser

Det första vi skulle göra var att enas om vilken modell av lås vi ville göra. Vi enades om en vikingatida modell som hittades vid Coppergate site i York, England i början av 1980-talet. Denna modell valde vi av tre anledningar:

1.      Den är vikingatida och passar således till skolans vikingahus.

2.      Den är, enligt oss, estetiskt tilltalande.

3.      Den innebär flera olika arbetsmoment.

Vi har dock gjort lite ändringar på vårt lås gentemot originalet. Dels gjorde vi vårt i järn och stål istället för brons, dels ändrade vi proportionerna lite genom att förlänga låset. Storleken på låset är enbart ändrat för utseendets skull.

Skiss över låsets delar.




Arbetsgång

När låsmodellen var vald började vi med att lägga upp en plan för arbetet. Vi utgick från en beskrivning av en tidigare rekonstruktion av nämnda lås.

Skiss. Vi gjorde en skiss av låset och låsets delar samt bestämde måtten på dem.

Uppdelning. De olika arbetsuppgifterna delades upp; Johan smider stängerna, Ante gör kortsidorna och Tobbe ordnar låshuset. Sedan skulle den som först blir klar med sin uppgift påbörja nästa eller hjälpa de andra.

Kortsidorna var klara först så därefter smidde Ante bygeln till låset. Vid slutarbetet av låset jobbade samtliga med att fila till piggar för hopnitning på stängerna.





Arbetet med vikingalåset

Stängerna

Johan tillverkade stängerna till låset och tog då en 6 mm tjock järnstång och mätte ut 13 cm (2 cm marginal), därefter märkte han mitten av 13 cm biten och hamrade den fyrkantig 3 cm åt varje håll.

Resultatet blev en 13 cm lång järnstång med ett fyrkantigt parti på 6 cm i mitten. Därefter vreds det fyrkantiga partiet 2,5 varv genom att stången fästes i ett skruvstycke. För att inte ändan som satt i skruvstycket skulle plattas till kyldes den först.

Sex pinnar tillverkades på detta sätt. Tre vridna medsols och tre motsols.

För att senare kunna nita fast stängerna vid låsets kortsidor filade vi ner ändarna på stängerna till 3 mm så att stängerna fick små piggar som sticker ut.  Vi filade bara till piggar i ena änden på pinnarna. När alla delar till låset var färdiga mätte vi ut på millimetern vart nitpiggen i andra änden skulle sitta. Ett problem uppstod, vi slog av tre av piggarna. Men MNT-are är ju inte dumma, så vi löste problemet. Just nu kan vi inte komma ihåg hur.



Johan filar till ändarna på stängerna.

 


Sidorna

Ante började med att rita upp en mall i papper med de bestämda måtten som gruppen kommit överens om. Därefter var det dags att rita upp och klippa ut formen i stålplåt. Vid klippningen användes en mindre plåtsax.

Efter att ha klippt ut sidorna var Ante tvungen att fila till dem så att de blev jämna och släta. Sedan var det dags mäta ut var på plåten hålen för hopnitningen skulle vara. Dessa hål gjordes 3 mm stora och borrades upp med pelarborr. Själva hålen för låsbygeln och nyckeln väntade vi med att göra tills låset var ihopnitat. Detta för att lättare kunna se var hålen skulle vara och hur formen på hålen skulle se ut och även vilken storlek.


Låshuset

I tillverkningen av låshuset började Tobbe med att tälja till en trämall i rätt form och något mindre än vad huset skulle vara. Runt denna mall skulle sedan plåten formas. Första tanken var att få skarven i botten av V-formen, men det visade sig vara väldigt svårt att få till bra och att sedan nita ihop huset i nederkant skulle vara än mer omständigt. En annan miss i beräkningen var att plåten inte formade sig riktigt så lätt som det var tänkt och träformen fick täljas ner en storlek. Denna gång lades skarven på sidan i stället, dels för att det var mycket lättare att bocka plåten så och dels med tanke på den stundande nitningen.


Nitningen av låshuset

När plåten var formad till belåtenhet skulle den nitas ihop. Till nitar användes 3mm tjock järntråd som sågades upp i småbitar (ca 1 cm) och med hjälp av skruvstäd och kulhammare kallhamrades huvudena till.

Hålen till nitarna borrades upp med pelarborr. Eftersom plåtarna lätt kan flyttas lite när man nitar dem så borrade vi ett hål i taget allt eftersom vi nitade. När vi borrade hålen så stoppade vi tillbaks träformen i huset så att vi hade ett fast underlag inuti att borra mot.

Borrningen liksom tillverkningen av nitarna var inga som helst problem, men att få dem på plats var en annan sak. Nitarna stoppades in genom hålen från insidan så att det färdiga huvudet sitter inuti huset och en liten pigg sticker ut ur hålet. Sedan gäller det att banka till ett motsvarande huvud på utsidan så att niten fäster. Problemet med detta var att från insidan hålla niten på plats när man hamrar. Träformen fungerade inte här, niten trängde bara in i trät. Vi försökte med en stålbit vilken vi borrade en för niten lagom stor fördjupning i. Denna visade sig vara alldeles för vek då den fjädrade så att det var omöjligt att hamra till niten. Försök att fixera stålbiten med träkilar gjordes utan större framgång. I stället togs en större järnbit och smiddes till en lite mer passande from samt fick en likadan fördjupning som stålbiten. Denna skruvades fast i skruvstädet och fungerade betydligt bättre som städ.

När låshuset var klart skulle det tjärbrännas för att bli svart liksom kortsidornas plattor. Trots att vi använde en plåt med slät yta fungerade tjärbränningen mycket bra och förutom några skavanker på kortsidorna som kom till vid den sista nitningen så blev låset svart.



Låsbygeln

Ante utgick från gruppens skiss med ungefärliga mått över hur låsbygeln skulle se ut.

Därefter var det dags att leta rätt på passande material. Ante visste att om han skulle använda sig utav en tunnare rundstav i järn skulle han vara tvungen att stuka i hop den ganska mycket för att kunna få till den klack som hindrar bygeln från att komma för långt in i låset. Han bestämde sig då för att istället utgå från en större rundstav på 17 mm och smida ut resten av bygeln till önskad tjocklek. Detta för att Antes tidigare stukningsförsök inte alltid har resulterat i den hopstukning han önskat.

Sedan var det dags att börja smida ut bygeln, detta gjordes med en helt vanlig smideshammare. Det var lite problem med att få till de skarpa kanterna på klacken bara med hjälp av en hammare. Så när smidet ansågs vara klart var det dags att börja fila.

Ante valde att inte böja låsbygeln förrän låset var hopnitat, detta för att lättare komma åt att fila.

När filningen var klar var det dags att tillverka ett par passande fjädrar för låsfunktionen. Fjädrarna tillverkades av gamla bågfilsblad som filades ner till passande längd och bredd. De nitades ihop på låsbygeln med en järntråd på 3 mm. När det var klart fästes den nitade delen i skruvstädet och fjädrarna böjdes ut så att de spretade utanför klacken.

De visade sig senare att längden på bågfilsbladen var aningen kort, hade de varit 2 mm längre hade låset ej glappat som det nu gör.

 


Låsmekanism på bygeln.

När resten av låset var färdigt var det dags att böja till bygeln. Anledningen till att vi väntade med detta moment var för att kunna ha låset att mäta mot och se hur böjen skulle vara. Böjningen av bygeln var det Tobbe som ordnade med, ett misstag som han gjorde där var att böja den åt fel håll. Därför vill vi belysa vikten av att tänka till ordentligt innan man gör något. Förvisso var det en smal sak att räta ut bygeln och böja om den igen – åt rätt håll.

Sammansättningen

När alla delarna var klara skulle de ju givetvis sättas ihop. Detta skulle göras genom att nita fast stängerna i kortsidornas plattor. Tyvärr gick inte det lika smidigt som vi hade hoppats. Tanken var att alla stängerna skulle nitas fast i ena plattan varefter låshuset placeras i det lilla burutrymmet som byggts och slutligen nitas den andra plattan fast i andra änden och låser hela paketet.

Problemet med det, insåg vi, var att låshuset inte alls skulle fixeras utan ligga lite löst i sin bur och det hela skulle bli alldeles för ostadigt. Därför sågade vi ut sex flikar på varjeplatta där stängerna skulle sitta. I dessa flikarna borrades hål och de veks upp, plåten emellan flikarna sågades bort. På så vis skulle stängerna sitta fast både i själva låshuset och kortsidorna. Tyvärr var även detta en lite förhastad lösning då det visade sig vara ytterst krångligt, för att inte säga omöjligt, att få stängerna på plats. Lösningen på det problemet blev helt enkelt att avlägsna hälften av flikarna och ha tre flikar på var sida – och då inte mittemot varandra.



Johan försöker få ihop låset.


För att få samman låset sattes alla stängerna i var sin flik och kortsidorna sattes till rätta på stängernas piggar. Sedan var det bara att hamra till piggarna och således nita fast konstruktionen. Det var dock inte så ”bara”. Som det lätt blir när man bygger något för första gången så skilde det någon millimeter här och där vilket fick till följd att stängerna hamnade snett och inte ville in i hålen, att plattorna vred sig och att en och annan pigg sprack. Ett omständigt projekt som efter lite blod svett och svordomar äntligen lyckades och vårt vikingatida lås var klart.

Nyckeln

För att veta att nyckeln fungerade så gjorde vi färdigt den innan vi nitade ihop låset och den tillverkades av 1mm plåt. Vi började med att klippa ut en rektangel och borra ett hål i dess ena ände. Därefter filade vi ut ett hål som passade på låsmekanismen. Till detta använde vi nålfilar. När nyckeln hade bra passform så bockade vi den i 90°. Därefter filade vi till ett litet handtag i ytterändan. Detta är viktigt för att inte nyckeln ska gå in för långt i låset och fastna på fel sida om fjädrarna. Tanken var att vi skulle smida en finare nyckel men när tiden inte räckte till i slutet av projektet fick vi överge den tanken.


Att tänka på

Skulle vi göra om arbetet med ett nytt, likadant lås så skulle vi göra vissa saker på ett lite annorlunda sätt. Därför följer här lite tips att tänka på för den som själv vill försöka sig på att tillverka ett sånt här lås.

Bygeln
Fjädrarna skulle ha varit längre så att låset inte glappar.
Andra änden av bygeln skulle ha gjorts lite längre så att den når ända i bott av låset. Detta också för att förhindra glapp.

Låshuset
Det var svårt att få formen exakt, så man bör göra träformen lite mindre redan från början.
Nita ihop huset i sidan. Dvs. se till att lägga skarvarna i sidan när man bockar plåten.

Hopnitningen
Böja upp och borra hål i flikarna innan man gör hålen i kortsidorna.




Det färdiga låset.


Antes bultlås

Ante bestämde sig för att försöka tillverka ett bultlås efter fynd från Gjermundbu i Norge. Låset är daterat till  900-talet.

Ante började med att rita upp en pappersmall i naturlig storlek, måtten på låset räknade han ut från en bild i boken Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. När mallen var klar var det dags att klippa ut plåten som låset skulle tillverkas utav. Kanterna blev dock vassa så det blev till att fila ner dem så att de blev jämna och släta.

Därefter smiddes den lilla bygeln som ska sitta på kortsidan och hålla fast låsbygeln. Bygeln gjordes ca 45 mm lång och böjdes till ett U. Sedan var det till att fila ner ändarna på bygeln så att de kunde nitas fast i plåten. Det var lite problem att få bygeln att sitta fast i skruvstädet pga. dess storlek. Ante knäckte den första bygeln i skruvstädet och blev tvungen att göra en ny.

Två hål på 3 mm, lika stora som ändarna på bygeln, borrades upp i pelarborren. Nu skulle bygeln nitas fast i plåten, detta gjordes med hjälp av skruvstädets plana yta och en kulhammare.

Ante bockade sedan ihop låset på skruvstädet.

Hoplödningen gjordes med en gasolbrännare och ett lod bestående av mässing, på mässingslodet fanns även flussmedel. Lödningen visade sig vara besvärlig, detta berodde till största delen på att gasolbrännarens munstycke inte gick att ställa in utan hade en alltför bred och kraftig låga. När lödningen på ena sidan var klar och nästa sida skulle lödas värmdes den redan färdiga sidan upp och lodet rann i väg. Ante använde då en bit ståltråd för att försöka kyla ner och hålla lödningen på plats. När lödningen ansågs vara klar filades kanterna på låset till så att de blev något jämnare.



Nu var det dags att smida till låsbygeln. Ante utgick från en järnbit på ca 10 mm och smidde ut den så att längden på hela låsbygeln blev 115 mm. Låsbygeln böjdes inte, detta för att lättare kunna fila till stoppklacken. När filningen var klar tillverkades fjädrarna som har till uppgift att låsa. Fjädrarna gjordes utav bågfilsblad som filades ner till passande storlek.

Så här långt hann Ante göra på låset innan projekttiden tog slut.


Johans kolvlås

Johan lyckades tjata till sig att få göra ett kolvlås. En låstyp som fanns från år 900 och framåt, som lås på bodar och uthus.

Först mättes en rektangel på 7 x 6,5 cm ut på en 1mm järnplåt. När den var utklippt kallhamrade vi den runt en rundstav. (Samma rundstav som senare smides om till själva låsmekanismen.) När passformen började bli bra så varmhamrade vi den istället. Skarven gjorde vi överlappande. Detta för att lödningen skulle gå lättare samt för att fogen skulle bli starkare. När kolven var färdig lödde vi på en platta (bild 1) i den ände där nyckelhålet skulle vara. Plattan var något för stor för att underlätta lödningen. När lödningen var färdig filades plattan till.


Därefter smiddes en låsbygel i järn, med en platta i ena änden, och två utstickande pinnar i den andra.(Bild 2.) (Först var låsbygeln av annan modell, med plattor i båda ändarna, men den smiddes senare om till den nuvarande.)  När låsbygeln var färdig filade vi upp ett hål i kolven där bygelns lösa del passade.

 


Nu började tillverkningen av själva låsmekanismen. Vi utgick från rundstaven som vi använde när vi smidde kolven. Detta för att den redan hade bra passform. Den filades platt i ena änden och hamrades till i den andra. (bild 3). I den filade änden sågades mitten ur så att två parallella pinnar blev kvar. En klack filades därefter i pinnarna för att låsbygeln inte skulle fastna i fjädrarna när låsmekanismen drogs ut (bild 3). Två hål borrades längst ut i pinnarna för nitningen av fjädrarna.

Fjädrarna (4st) tillverkades av avhärdade bågfilsblad. Hål borrades i ändarna, och hörnen rundades för att de inte skulle fastna någonstans (bild 4). De böjdes till för att int fastna när låsmekanismen drogs ut. När fjädrarna var färdiga nitades de fast på låsmekanismen. När låsmekanismen var färdig filades låsbygelns platta till för att passa i denna.

Därefter byggdes nyckeln. Den nitades ihop, och bestod av 2mm plåt. Nyckelhålet sågades och filades fram. När nyckelns och bygelns passform prövats noga så löddes bygeln fast, och låset var färdig.

Flera mindre ändringar gjordes efter att låset var färdigt. Hörn rundades, och pinnarna på låsmekanismen spetsade till. Allt för att låset skulle fungera så smidigt som möjligt.



Johans färdiga kolvlås.




Slutsats

Vi kan lätt konstatera att vikingatidens smeder / låssmeder var otroligt skickliga. De hade inte alls tillgång till de verktyg vi kan använda oss av idag. Däremot så fick de antagligen lära sig sitt hantverk sedan barnsben och hanterade de verktyg de använde till fullo. Med tanke på att vi hade två veckor på oss att lära oss hantverket och tillverka ett lås, så skäms vi inte om vårt lås har sina brister. Men det fungerar och vi är nöjda med det.

Från början var tänkt att vi skulle löda i sidorna av låset men det visade sig att det inte behövdes och att löda ändå hade bara blivit fult. Lödningen kom med ändå, både på Antes och Johans lås.




Skriftliga källor

Allhems förlag, 1966. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Del 4.

Montelius Oskar, 1917 (1969), Minnen från vår forntid.

Bergland Håvard,2000, Kunsten å smi. Teknikk og tradisjon

http://maikon.net/wendysweb/hob/lock/lock.htm

Om Ni vill veta mer om det vikingatida låset från York finns det en bok som tar upp just detta lås. Boken har vi inte lyckats fått tag på men det är i alla fall Richard Hall som är författaren och den heter ”The viking dig”.

 

 

Startsida


Institutet för Forntida Teknik 2002-08-08