Projektarbete MNT 2002 

Malin Broström, David Ekblad, 
Jennie Hallquist, Yuri Alexandrov

Handledare: Aja Petterson






Inledning

Målsättningen för vårt projektarbete var att tillverka isläggar med tillhörande skor och pik efter en vikingatida förlaga samt att prova dessa i praktiken. Tanken var att i så stor utsträckning som möjligt använda forntida tekniker och material. Skinnet som vi ska använda till skorna hade vi tänkt att vi själva skulle garva.

Historia

Under en stor del av den moderna människans historia har hon utsatts för kyla, snö och is. Hon har dock inte låtit detta hindra hennes framfart utan snart funnit sätt att hantera även dessa hinder; kylan med varmare kläder, snön med snöskoskidor och kälkar och is med isläggar. Fördelen med att kunna röra sig snabbt över istäckta ytor visade sig framförallt vid jakt, fiske och vid flykt från faror.

Hur länge dessa åkdon egentligen använts är osäkert. De olika källor vi använt oss av anger olika dateringar och fyndorter. Man har funnit isläggar över en stor del av Europa. Det äldsta kända fyndet av isläggar är daterat till ca 2000 f.kr. ( Ref nr 4) Det gjordes utanför Rom, men trots detta menar experter att skridskoåkningen härstammar från norden då man har funnit liknande fynd där bl.a. vid utgrävningar i Birka och på Gotland, Ire i Hellvi (ref nr 6). 

Det är även tänkbart att man har haft mer nytta av isläggarna i det relativt kalla norden än i det medelhavstempererade Italien. Troligtvis har de däremot inte använts alltför långt norrut p.g.a. det tjocka snötäcke som täcker sjöar och vattendrag vintertid.

Det Holländska ordet för skridsko är "Schenkel" och betyder vadben (legbone). (Ref nr 2). Och det kan ha varit just det man använde för att tillverka de första skridskorna.

Men vad man använt för ben beror på vad för djur man haft tillång till. Exempel på djur kan vara; nöt, häst, ren, hjort, älg och val. Det går även att använda vissa djurs revben och käkben.

Det skulle dröja ända tills 1458 (ref nr 3) innan skridskoåkningen revolutionerades av en ny design, innehållandes medar av järn. Men den nya designen betydde inte att isläggarna försvann. Isländskan Gudrun Steingrimsdottir berättar att hennes far/morföräldrar använde isläggar ända in på 1900-talet. 

Skridskoåkningen har faktiskt ett eget helgon! (Ref nr 2).
Legenden om Lydwine (också Ludwina), en vacker 16-årig flicka från Schiedam i Holland, utspelar sig 1396. Hon hade vänner på besök och de bad henne följa med dem på en skridskotur. Då hon inte mådde så bra tvekade hon men följde med ändå till slut. När de hade tagit sig ut på isen ramlade Lydwine och bröt 6 revben och blev sängbunden för resten av livet. Efter olyckan började Lydwine se syner och fick äran för många utförda mirakel. 1890 helgonförklarades hon och utnämndes till Skridskoåkningens skyddshelgon 1944.


Projektet


Isläggar har vanligtvis gjorts av underbenen från nöt eller häst. Dessa slipas och borras hål i. Själva åkningen går till så att man placerar isläggarna under fötterna och snör fast dem. För att ta sig fram används en lång pik som placeras mellan fötterna. Man skjuter sig fram med egen kraft och försöker hålla balansen. Räkna med att insidan av låren kan bli lite ömma efteråt.

Dag 1-2

Vi fick två oflådda underben från ko av Aja. De var ca 23 cm långa. Vi skar loss skinnet och fick fram själva benen. Benet frigjordes från kött, brosk, benbitar, fett osv. Eftersom de var mycket svåra att rengöra försökte vi koka benen ca 1/2 - 1 timme. Det gjorde att köttet gick lite lättare att få av. Vi tog tillvara lite av fettet från kokningen och tänkte använda det för att smörja in undersidan på isläggarna för att om möjligt få bättre glid. Benen lades i hett vatten och skrapades i omgångar. Vattnet gjorde att kött- och broskrester blev mjukare och lätt kunde skrapas bort med kniv eller gaffel. Benen lät vi ligga i blöt över natten.


Benen rensas fria från kött- och broskrester.


Dag 3

Vi funderade över flera olika sätt att slipa och efter att pratat med Lars-Inge Lööv bestämde vi oss för att använda oss av en metod där vi slipar dem med sand och vatten mot en sten.
Vi arbetade i omgångar och försökte få en jämn yta. Efter att ha jämfört bilder av tidigare fynd har vi kommit fram till att benets rundare del antagligen skall ligga mot isen. Det främre partiet kommer så småningom att slipas till uppåt på samma sätt som på en skida för att lättare skära genom snö. Delen med "ledskålen" visade sig vara ganska svårslipad. Vi provade olika tekniker vid slipningen, men de gav likvärdiga resultat.



David och Jennie slipar för glatta livet!


Dag 4


Vi upptäckte att en svag sprickbildning i benens längdriktning har uppkommit under natten.
Benen hade legat torrt inomhus och vi antog att det berodde på att märgen svällde när vi kokade benen. Efter detta slipade ytterligare med sand och vatten dock mycket försiktigare än tidigare. 

För att jämna till ytan på benens ovansida, provade vi att med en flintbit skrapa bort överflödigt material. Stora spån av ben flög av och metoden visade sig vara användbar om man inte eftersträvar en helt plan yta.

Den ca 1.5 m långa pikstaven tillverkades i björk. Vi tog ämnet i oktober och lät det stå utomhus med barken kvar över vintern. Vecka 5 plockades den in i träslöjdssalen och där har den fått stå för att torka. Barken skalades av med en kniv och för att förhindra sprickbildning limmades näverplattor fast i de båda ändarna med hjälp av kådlim (tallkåda + talg).


Dag 5


Vi fortsatte med att slipa och skrapa benen tills de fått en bra profil. Därefter borrade vi hål tvärs igenom benen med en pumpdrill för att kunna trä igenom remmarna. Och som vi säger här på MNT; det luktade INTE hallon! Det visade sig nämligen att märgen hade härsknat. Det gick bra att hälla ut det mesta i en mugg och det resterande fick vi ut genom att lägga benen i varmt vatten.
Det första hålet borrades på fullkomligt inkompetenta 3min 50s men våra flinka fingrar fick snart in tekniken och det sista hålet tog endast en minut!



Yuri borrar hål genom benens sidor.


Tanken var att vi själva skulle garva ett getskinn som vi sedan skulle sy skorna av. På grund av att vi inte fick tag i någon get att garva i tid bestämde vi oss istället för att sy skorna av vegetabilgarvat getskinn som köptes från Slöjddetaljer och sulorna valde vi att sy i oxhud. 

Till remmarna fick vi ett halvgarvat renskinn som vi med hjälp av en flintbit skar till tunna remsor som blötlades och tvinnades till remmar.
Det gick inte alls bra! Remmarna blev för tjocka och gick inte att trä igenom hålen.
Vi får hitta annat material att göra dem av, något som är lite tunnare och mer lättarbetat.


David skär skinnremsor till remmarna med hjälp av en 
vass flintbit.


Yuri smidde 2 pikar som är 12,8 och 13,3 cm långa. De är fyrkantiga i spetsen, runda i fästet och filades vassa.


Dag 6

Mönstret från Hedeby-kängan kopierades och skars ut ur lädret/skinnet. Sömmen lades tre millimeter från kanten och hålen mättes ut med hjälp av en passare.

Avståndet mellan hålen var 4 mm, vilket är ganska tätt om man jämför med historiska fynd där det brukar ligga på ca 6 mm (Muntlig uppgift från Johan Davidsson MNT). Hålen gjordes med en rund syl.
För sömnaden användes en entrådig lintråd som tvinnades till tretrådig, vaxades och träddes på en sadelmakarnål. Sömmen vi använde kallas sadelmakarsöm. 





Vid de första momenten sys skon ut och in. Först syddes sulan fast på sidostyckena och därefter syddes den bakre delen ihop. P.g.a. felberäkning av material fick skon justeras en aning och sys om. Det var meningen att man skulle syla snett igenom sulan men då vårat sulläder var för tunt fick vi istället syla rätt igenom. Skon krängdes rättvänd och den främre delen syddes ihop. Hällorna för skoremmarna skars ut och remmarna träddes i. Den övre delen skall inte sys ihop utan läggs omlott och snörs ihop med skoremmarna 

Detta är en ganska smal modell och kräver en viss teknik för att dras på. Väl på sitter den bra. Nästa steg var att blöta upp skon och låta den formas efter bärarens fot. Detta gör att skinnet töjs ut och formas där det behövs. 


Malin syr ihop skinnbitarna till kängorna.


Sammanfattning

Det gick ju inte riktigt som vi hade tänkt oss.
Arbetet drog ut på tiden och materialet var som sagt inte så samarbetsvilligt.
Vi hade tänkt garva eget skinn till skorna, men materialleveransen försenades och omöjliggjorde detta. Därför använde vi oss istället av köpt vegetabilgarvat skinn. 
Om isläggarna fungerar vet vi inte heller, men det får bli ett framtidprojekt för kommande MNT-elever. Kontakta oss när ni vet! 

Ja, här är det slutliga resultatet; en av isläggarna, en sko och ispiken. (OBS! Provisoriska remmar...)

 



Att tänka på!

* Kom ihåg att märg sväller då det kokas. Vi visste inte detta och våra ben sprack. Eventuellt går det att koka om man borrar hålen före kokningen så att märgen får lite plats att utvidga sig, men bäst är nog att inte koka dem alls.

* Kolla upp hur skorna skall sys INNAN du börjar sy, så slipper du sprätta...

* Låt inte benen ligga så länge att märgen härsknar! (Detta för att bespara er obehagliga doftupplevelser...)

* Kanske behövs någon form av stödsula vid längre färder? Ex i trä.





Referenser

Referenser har angivits med nr, se bifogad lista.

1. http://www.hurstwic.org/history/articles/daily_living/text/ice_skates.htm
Engelskspråkig sida som innehåller en hel del historia och exempel på egna experiment med isläggar.

2. http://www.icesk8.com/clipart7.htm
Engelskspråkig sida med många bilder.
Innehåller också myten om Lydwine - Skridskoåkningens skyddshelgon.

3. http://www.speedskatingontario.org/news/article.cfm?ArticleID=131
Leduc, Jean-Marie "The Evolution of skates" 21 augusti 1999. 
Ontario speed skating associations hemsida. 

4. http://www.lhm.lu.se/mano/Teknik/Y99/skridsko/skridskonshistoria2.html
Skridskons hemsida är en svensk sida som kortfattat beskriver utvecklingen av skridskor från ben till metall. Artikelförfattare är Anneli Servin.

5. http://www.skatingstop.com/history.htm
Engelskspråkig sida som redogör för konståkningens historia.

6. http://www.inverse.se/historiska/histvarld/artikel.asp?id=10586
På Historiska världars hemsida finns Medeltidens ABC samt Vikingatidens ABC utlagd. Sökord isläggar. 

7. Magnus, Bente, "Vintermarknad" s19 1996: 61,Historiska nyheter.
http://www.historiska.se/learning/HN.html
Tidningen Historiska nyheter ges ut av Statens historiska museum och Riksantikvarieämbetet.

Bilden på framsidan är hämtad ur Olaus Magnus Carta Marina från 1539.

 

Startsida


Institutet för Forntida Teknik 2002-08-08