Rapport från evenkiskt besök

på Bäckedals folkhögskola

mars 1997

Del 1 (4)


Inledning

Den 14-25 mars 1997 gästades Bäckedals folkhögskola av tre evenker från den sibiriska taigan - Arkadij Sovvateyev, hans dotter Svetlana och hennes man Alexander Gaolski. Arkadij, Svetlana och Alexander fungerade under en vecka som lärare på MNT-linjen. Till sin hjälp hade de tolken Juri Teplov från Krasnojarsk, som översatte från ryska till engelska. Alexander och Arkadij reste en kåta på evenkiskt sätt, tillverkade ett par skidor och en släde, visade tillverkning av renstängsel, demonstrerade en mycket effektiv teknik för vedhuggning, m.m. Svetlana visade sentrådstillverkning, skrapning och mjukgörning av renskinn med evenkiska redskap, skinnsömnad samt pärlbroderi.

Evenkernas traditionella liv på taigan med tillhörande tekniker håller på att försvinna då allt fler evenker anammar den västerländska kulturen. Livet på taigan är hårt och arbetsamt, och den sibiriska kölden tär på både kropp och själ. Få män blir lika gamla som Arkadij - 60 år.
Detta besök på Bäckedal var ett högst unikt tillfälle att få ta del av evenkernas traditionella kunskaper, ett tillfälle som knappast kommer att återkomma då deras traditionella kultur kan komma att vara helt försvunnen inom tio år. Vi beslöt därför att de anteckningar som gjorts under detta unika besök skulle sammanställas till ett kompendium, så att dessa kunskaper bevaras till eftervärlden.

Ett stort tack till Tomas Johansson, Institutet för Forntida Teknik, mannen bakom evenkernas besök på Bäckedal. Utan Tomas kontakter och engagemang hade detta aldrig blivit verklighet.

Dessutom, tack alla ni som bidragit med anteckningar och bilder till detta kompendium: Åsa Wilhelmsson, Anders Sandqvist, Robert Björk, Arwo Pajusi, Aja Pettersson, Bosse Persson, Lisa Pettersson och Annika Eriksson - utan er hjälp hade det blivit ett mycket tunt häfte!

Kompendiet sammanställt av: Ann-Sofie Norling, Projekt Forntid Bäckedal, Sveg 1997

Innehåll

- Evenkerna
- Kåtan
- Sentråd
- Renskinn - kläder, beredning
- Skosömnad
- Pärlbroderier
- Skidor
- Släde
- Lasso
- Näver
- Renstängsel
- Vedhuggning

Fig 1. Arkadij, Alexander och Svetlana lever
som renskötare i närheten av den lilla byn
Surinda, på det centralsibiriska höglandet.

Evenkerna

Evenkerna lever på den sibiriska taigan mellan floden Jenisej och Stilla Havskusten. Det finns omkring 30 000 evenker idag. Flest evenker bor kring Polcirkeln i Krasnojarsk-regionen, i det autonoma Evenkia. Tura är deras "huvudstad" med ett par tusen innevånare. Omkring 1000 personer lever som traditionella renskötare.
Naturen påminner om den härjedalska, men lärkträdet dominerar istället för tallen, som inte finns på taigan. På taigan råder permafrost - marken är tjälad året runt. Den täta skogen gör det svårt att ta sig fram med släde, därför förflyttar sig evenkerna genom att rida och klövja ren. Ibland använder de mindre slädar.
Arkadij, Alexander och Svetlana lever som renskötare i närheten av den lilla byn Surinda, på det centralsibiriska höglandet (fig 1 och omslagsbilden). Arkadij är 60 år och har levt hela sitt liv på taigan. Svetlana och Alexander är i 25-årsåldern. De har vuxit upp på taigan men sedan gått på internatskola i 8-9 år. Alexander har även gått på en teknisk utbildning, men efter att ha vunnit en renskötartävling valde han att flytta ut på taigan igen.

Följande avsnitt bygger mestadels på ett samtal mellan Svetlana och Aja om kvinnans vardag, samt på uppgifter från Tomas Johansson, som besökt evenkerna vid flera tillfällen.

På morgonen går Svetlana upp vid 7-tiden och gör frukost till familjen. Barnen äter gröt, de vuxna äter kött. Ibland får barnen renmjölk. Under dagen är Svetlana mestadels inne i kåtan där hon städar, lagar mat, bakar bröd eller syr. Dessutom brukar hon gå över till grannkåtan och hälsa på.

Tre familjer bor tillsammans på taigan. Varje familj har sin kåta och sin egen matlagning. De tar vatten ur floden på sommaren eller smälter snö på vintern. Evenkerna äter främst renkött. Renköttet äts färskt, kokt, torkat och rökt. Före torkning och rökning saltas köttet. Köttet röks i samma rökkåta som används till skinnrökning. Svetlana sa att hon hade smakat annat kött men att hon helst äter renkött. De äter annat kött från jakt, t.ex. tjäder och samlar och äter ägg från t.ex. gås, tjäder, orre, järpe. Dessutom köper de in torrvaror såsom salt, socker, mjöl, pasta, ris och te. Detta måste dock transporteras med helikopter till taigan. Svetlanas favoritmat är pilminia - liknande ravioli, en hemgjord deg som fylls med köttfärs. När det är fest bjuder hon t.ex. på stora renköttbullar, makaroner, ris och potatis (helikoptermat) och bröd. Festdrycker är te, saft på taigans bär, vin, vodka och champagne.
Svetlana bakar bröd på vetemjöl, salt, vatten, hjorthornssalt och jäst. Hon har en liten plåtlåda som ställs ovanpå kaminen, i denna "ugn" gräddas brödet.

Evenkerna säljer renkött i Baikit för att få in lite pengar. För pengarna kan de köpa mjöl m.fl. matvaror som inte finns på taigan. Från Surinda kan man åka bil till Baikit, men från taigan måste man ta renen, skotern eller helikopter. Att hyra en helikopter är mycket dyrt, det kostar omkring 1000 dollar per timme. Förr (under Sovjettiden) var helikoptern subventionerad av staten och kom ut på taigan 1-2 gånger/månad med proviant. Maten var billig eller gratis och enkel att få till taigan.

Flytt

Evenkerna kan flytta upp till 50 gånger om året. Enligt Svetlana tar det cirka 3 timmar att packa ihop sitt läger. Om de flyttar långt slår de ett nattläger på vägen. Faktorer som påverkar hur länge de kan stanna på en plats är främst tillgången på renbete och ved samt mygg. Sommartid gör myggen det omöjligt att stanna kvar särskilt länge på en och samma plats (källa TJ). Svetlana säger dock att det går att vänja sig vid myggen. Rök håller myggen borta.
Många av de renskötande evenkerna bor i kåta på taigan under vår, sommar och höst, men flyttar in till Surinda och bor i timmerhus under de kallaste vintermånaderna.

Barnen

Barnen måste alltid hållas under uppsikt på taigan. Det finns vilddjur i skogen som kan vara farliga för barnen och det är lätt hänt att ett litet barn går vilse. Svetlana och Alexander har en dotter, Valosja, som är 5 år. Hon bor tillsammans med dem på taigan. När deras dotter har blivit 7 år får hon flytta till internatskola utan föräldrarna. Kanske kan hon bo hos Svetlanas syster i Surinda. Höst och vår träffar barnen sina föräldrar ungefär en gång i månaden (föräldrarna bor då på taigan, barnen bor på internat). När barnen har lov under terminerna och på sommaren kommer de oftast ut till föräldrarna på taigan.
Förr användes murken björk till blöjor men numera används tygblöjor. Barnen är torra vid 1-2 års ålder.
Vi frågade Svetlana var de evenkiska kvinnorna föder sina barn. Hon svarade att barnen föds på sjukhus och inte längre i kåta. När Svetlana hade fått sin dotter bodde hon hos sina släktingar i Surinda i 6 månader innan hon flyttade ut med barnet på taigan.

Hygien

Evenkerna badar i tältbastu som värms med heta stenar. Det finns även timrade bastuhus på taigan. När man passerar stannar man där och badar bastu. Kvinnor och barn bastar för sig, männen för sig. Svetlana blev oerhört generad när Aja berättade att kvinnor och män ibland badar bastu tillsammans i Sverige. På sommaren kan man bada i floden. Svetlana kan simma på flera sätt.Tvätta kläder gör man bara hemma, aldrig i sjöar eller floder.

Om resan

När det blev klart att Svetlana skulle få resa till Sverige delade syskon och väninnor hennes glädje och var lite avundsjuka. Svetlana var glad över att vara i Sverige, men längtade efter sin dotter Valosja som bor hos Svetlanas syster. I Surinda finns ingen telefon så hon kunde inte ringa hem. Svetlana tänkte på att om något skulle hända hemma så skulle det ta det lång tid att nå henne i Sveg. Men hon skulle göra om resan till Sverige om någon betalade.
Vi frågade Svetlana vad hon ville handla i Sverige: En docka till Valosja som kan säga mamma. Kläder, bandspelare, radio.

Om familjen

Svetlanas mor dog när hon var 8 år. Hennes storasyster fick sluta högskolan och flytta hem för att ta hand om syskonen. På taigan var hon med pappa Arkadij. Skolterminerna bodde hon på internat. Hon grät och längtade hem ofta. Alexander, hennes blivande man, kände hon till innan hon blev kär. De "sällskapade" i 2 år innan de gifte sig. Svetlana hade vit klänning, slöja och krona när de gifte sig på taigan. Till bröllopet kom 500 gäster. Först bodde de hos Alexanders föräldrar men har nu en egen brigad, där Alexander är chef. Av Alexanders föräldrar har de fått ett timmerhus i Surinda. I Surinda finns elektricitet men inte rinnade vatten. De har en brevlåda i Surinda dit man kan skriva.

Om man skadar sig eller blir sjuk på taigan?

Vi frågade om de hade några särskilda knep för att desinficera sår om t.ex. någon skar sig illa på taigan, men det hade de inte. Om någon skulle blöda fick man väl stoppa blödningen eller vänta ut den, mer var det inte. Dessutom verkar de sällan göra sig illa. Arkadij drog sig dock till minnes att de hade använt ren kåda (ej blandad med fett) på småsår när han fick lukta på hemkokt kådsalva. De kände heller inte till några läkeväxter, det var inget de använde sig av. Svetlana sa att de inte blir sjuka på taigan, bara i stan och där finns ju läkare som isåfall kan hjälpa. Hon hade aldrig varit sjuk och kunde inte heller minnas att någon av hennes närmaste hade varit riktigt sjuka.

Kåtan - "Tjum"

Evenkerna demonstrerade hur de sätter upp sina tältkåtor ("tjum" på evenkiska).

Slanor/kåtastänger

Först visade de hur man smidigt hugger slanor i snårig skog. De kapar trädet genom att hugga ett V (fig 2) så att trädet kan stå kvar i V-skåran utan att falla (och fasna i något snår). Sedan lyfts trädet rakt upp och man kan enkelt gå iväg med rotändan först.

Fig 2.
Hur man hugger för att trädet inte ska falla:
A) Hugg snett ner från båda sidor
B) Lyft rakt upp

Till en kåta för 4-7 personer behövs sommartid 16 kåtastänger, vintertid upp till 40 stänger. Ju fler stänger desto tätare och stadigare kåta som håller för snötryck och vind samt isolerar mot kyla. Kåtastängerna kapades till längden 4 steg. Det går även att ha kortare stänger (3 steg) men längden 4 steg är bäst. Viktigast är att de är lika långa förstås.

Platsval

Kåtan reses på en upphöjning i marken (liten kulle) för avrinningens skull. Snö måste skottas bort från kåtaplatsen. Snön kan vara 1-1,5 m djup på taigan, upp till 2 m djup i bergen.

Storlek

Vanligen görs kåtan så stor att den rymmer 7 personer, även om man är färre i familjen - det ska finnas plats för besökare. En kåta för 4-7 personer har diametern 5 steg och reses med stänger som är 4 steg långa.

Resning

Först surras tre slanor ihop till en trefot. Surra hårt en dryg dm nedanför slanornas topp. Trefoten reses och utgör stommen i kåtan, de andra kåtastängerna reses och passas in kring trefoten. Evenkerna reser inte kåtastängerna i någon speciell turordning. När de reste kåtan på Bäckedal reste de dock de två stängerna vid dörröppningen först. Sedan fyllde de på med stänger där de passade. De var dock mycket noga med att kapa stängerna så att de inte skulle spreta ut i kåtans topp. Detta för att man ska kunna täcka över även toppen på kåtan om det behövs till skydd för snö, blåst eller mygg.

Kåtaduken

Evenkerna använder sig av rektangulära stycken som läggs omlott som det passar. Med hjälp av klykstänger sätts dukstyckerna upp. Sätt upp första duken mot vinden. Duken hålls på plats med slanor och fastknutna vedträn. Man tätar runt om i botten med gräs på sommaren och med snö på vintern. Över dörröppningen läggs kåtaduken omlott, de har alltså ingen särskild dörr. När man går in i kåtan stänger man "dörren" efter sig med en mycket speciell knyck med handen.

Inne i kåtan

Riset läggs i hästskoform (ej vid dörren). I mitten finns eldstaden eller kaminen (fig 3), som använts sedan 60-talet. När kaminen kom försvann ljuset från elden i kåtan, istället får man använda vaxljus, stearinljus eller ibland fotogenlampor. Om en eldstad finns i kåtan är den inte stenlagd, dels för att det inte behövs när man eldar på permafrost men framför allt på grund av att det inte finns någon sten på taigan!


Fig 3. Evenkisk kamin, ritad efter Tomas Johanssons beskrivning

På sommaren eldar de bara vid matlagning. Vintertid eldar de hela dagarna, men inte på natten när de sover. Deras sovsäckar av renskinn håller värmen bra ändå. När man sover i sovsäcken har man pyjamas, men aldrig något på huvudet!

På vintern har evenkerna ett vinklat kaminrör för att slippa ha öppet i toppen av kåtan (fig 4). Detta ger bättre värmeekonomi och skyddar mot nederbörd.

Fig 4.
Hur kaminröret arrangeras på vintern
respektive sommaren.

Direkt till vänster om dörren förvaras mat och disk. I den vänstra bädden sover Svetlana och Alexander tillsammans med sin lilla dotter. I bädden rakt fram, mittemot dörren, sover Arkadij. Till höger sover större barn eller eventuella gäster.
Man kan klämma fast t.ex. kläder mellan kåtaduken och stängerna. Annars har man inga särskilda upphängningsanordningar i kåtan.

Del 2

 


Andra uppsatser och artiklar

MNT-projektarbeten

Institutet för Forntida Teknik

Institutet för Forntida Teknik/juli 1998