INSTITUTET FÖR
FORNTIDA TEKNIK

Historik, del 1
1980-1991


1980

Föreningen för Förhistorisk Teknologi grundades den 29 maj på initiativ av Tomas Johansson (TJ), Verksamheten började att byggas upp utan något ekonomiskt stöd förutom blygsamma medlemsavgifter.

Under hösten anordnades en kurs i forntida teknik för arkeologistudenter från Umeå universitet. De reste från Umeå till Östersund. Denna verksamhet kom sedan att fortsätta under flera år.

Försök gjordes bl.a. med järnframställning och prospektering av limonit. Resultat från stensmidesexperiment publicerades i den amerikanska tidskriften "Flintknappers exchange".

TV sände filmen "Stenåldersliv", som visade TJ:s försök att leva stenåldersliv i vildmarken. Expressen tryckte en artikel av TJ om stenåldersskidor. Vetandets värld i riksradion sände 25 minuter från fomtidskursen med studenterna.

1981

Inriktning på att göra verksamheten känd. Vid ett tiotal tillfällen skrev riks- och lokalpress. Finsk TV sände ett halvtimmesprogram om forntida teknik från en kurs i experimentell arkeologi vid Vörå folkhögskola. Filmen "Stenåldersliv" visades två gånger i TV av svenska Utbildningsradion. Ett tiotal föredrag hölls runt om i Sverige.

Kurser hölls på många håll, alltifrån barn- och skolverksamhet i Jämtland till kurser för studenter. En specialkurs i skifferteknik hölls vid universitetet i Tromsö. I samverkan med länsskolnämnden i Jämtland hölls fortbildningskurs för lärare.

På forskningssidan arbetades bl.a. med skinndräkter, jämframställning, yxsmide, utvecklande av metoder inom bifacial flinthuggning, deltagande i internationellt flinthuggarseminarium i Lejre i Danmark.

Första kontakterna togs för att planera en kurs i forntida teknik vid Bäckedals folkhögskola i Sveg.

1982

Föreningen hade nu 400 medlemmar från hela landet. Under våren startade terminskursen vid Bäckedal, Människa - Natur Teknik genom 8000 år". En rad kurser och föredrag hölls, bland annat vid universiteten i Umeå, Oslo och Göteborg.

Ett veckolångt läger ute i skogen under mer eller mindre realistiska förhållanden för att studera jägarstenåldems teknik samlade studenter från universiteten i Umeå och Edinburgh.

Fortbildningskurser genomfördes bl.a. för norska lärare. Föredrag bl.a. om överlevnad vid FOA och Röda Korsets huvudkontor.

TV sände bl.a. i Hajk från Bäckedal, riksradion sände en timme från Bäckedal. Norsk rikskringkastning gjorde TV-inspelningar av stenredskapstillverkning och renjakt med pil och båge. Sveriges Television gjorde inspelning kring överlevnad.

Publicering av artiklar ägde bl.a. rum i Tekniska museets årsbok och i Fjölnir.

Föreningens årsmöte samlade ett 70-tal deltagare, främst museipersonal, i Stockholm under temat "Bevara äldre teknik". Föredragen sammanställdes i den första riktiga publikationen från föreningen. Tidigare hade ett enkelt medlemsblad utgivits.

1983

Uppbyggnaden av ett nätverk började. Flera personer blir engagerade i verksamheten, bl.a. Ellinor Sydberg och Lotta Rahme. MNT-kursen vid Bäckedal fortsatte. Eleverna sammanställde ambitiösa kompendier kring olika teknikområden. 13 kortare kurser hölls runt om i Sverige och Norge. Lärare från Norge besökte Östersund för att gå kurs i tidiga tekniker.

Repliker tillverkades av fornsaker till Bohusläns museum. Expo Norr gjorde en femårig beställning av kopia av en vikingayxa att dela ut som pris. I samverkan med Östersundskorpen byggdes en kopia av en fångstgrop uppe vid Spikbodarna, den första i sitt slag i landet.

Publikationen "Järn på garnmalt vis" trycktes av föreningen. Temat anknöt till årsmötet som hölls på Bäckedal och behandlade järnframställning i blästerugn. Ödet ville att vi just då lyckades utomordentligt väl, och andelen utvunnet järn ur malmen är sannolikt fortfarande något av ett rekord.

TJ skrev för Norweigan Archaeological Review. Ellinor skrev färdigt sin C-uppsats i etnologi och skinnberedning. Populär Arkeologi skrev om MNT-kursen. TV-programmet Hajk sände material om elduppgörningsmetoder. "Stenåldersliv" visades av Utbildningsradion för sjätte gången.

TJ höll föredrag på bl.a. universiteten i Stockholm och Umeå.

1984

Flera fornbyar med inriktning på levande förmedling växte upp i landet. Arbetet vid institutet i Östersund var fortfarande oavlönat och hela verksamheten drevs, som tidigare år, ideellt.

Bäckedalskurserna fortsatte. Bland områden som vi sökte ny kunskap inom var: bronsgjutning, skinnsömnad, skidor, snöskor och mesar. 22 kortare kurser hölls, flertalet ledda av Ellinor Syberg och Lotta Rahme. TJ hade kurser i Norge för lärare.

Två publikationer trycktes under året: "Torka - röka - salta" samt "Ljus och Jakt". Ellinor skrev om skinnberedning i Hemslöjden och TJ i Riksförbundet för Hembygdsvårds årsbok samt skrev en handbok i smide som sedermera gavs ut av ICA-förlaget.

T.J. gjorde repliker till museer, bl.a. ett armborst, vikingayxor och kvartsit- och skifferspetsar. Ellinor började förberedande arbete för att väva en kopia av Överhogdalstapeten. Studieresor gjordes till Finland och Leningrad.

Institutet medverkade i planeringen av vikingabåten "Arnljot". De första idéerna på att bygga en kopia kom under detta år.

1985

Nätverket utökades med flera personer, bl.a. Lasse Bengtsson och Marie Larsson. Personerna i nätverket höll ett trettiotal kurser och föredrag runt om i landet.

På Bäckedal gjordes projektarbeten kring kopparsmältning, stenborming, impregnering av läder och impregnering av lärft. Lasse Bengtsson lade ner ett omfattande arbete på studier av kopparframställning.

Två publikationer trycktes: "Forntida teknik idag" som var en presentation av olika fornbyprojekt i landet och "Garvning och beredning" som författades av Lotta Rahme. Svenska Nationalkommittén för Teknikhistorias tidskrift "Polhem" hade ett temanummer om forntida teknik, där en rad uppsatser ingick som hade skrivits av tidigare elever vid Bäckedal.

Bygget av vikingabåten Arnljot i Gällö kom igång. TJ smidde sex kopior av vikingayxor till
bygget och var konsult. Byggledare var Jan Bill och huvudman var Bräcke kommun. Bygget dokumentärfilmades av Bo Kristiansson. Det var den första originaltroget byggda vikingabåten i senare tid.

Under hösten besökte TJ de västaffikanska länderna Mali och Burkina Faso för att studera traditionell bronsgjutning. Kostnaderna täcktes genom ett stipendium från Svenska Institutet.

Medlemsantalet var 400 och årsmötet hölls på Bäckedal, dit ett 60-tal personer sökt sig från hela landet. Temat var bronsgjutning.

Tankarna väcktes på att göra filmdokumentation ute i världen av försvinnande traditionella hantverk.

1986

Medlemsantalet var ca 500. Institutet anordnade det första nordiska symposiet i experimentell arkeologi. Platsen var Gällö och Nordens främsta experter deltog. Nordiska rådet beviljade 10.000:- i anslag.

Kurs- och föredragsverksamheten fortsatte och ökade något. Verksamhet bedrevs också i Norge. Lotta Rahme fick stipendium av Svenska Institutet för att studera skinngarvning i Polen. Ellinor Sydberg fick stipendium av Norrlandsfonden för studier av skinngarvning i Sovjetunionen.

Byggandet av vikingabåten Amljot i Gällö slutfördes. En rad f.d. elever från Bäckedal arbetade ideellt på båten. Hela byggtiden kunde beräknas till 7.500 mantimmar. Dokumentärfilmen om bygget visades i Café Sundsvall. Inför en kulturdelegation från Indien presenterades båten och bygge. Detta var ett led i strävan på att klara finansiering av det
stora internationella dokumentationsprojektet, där mycket tid lades ner på kontakter och påverkan. Exempel på institutioner var SIDA, SAREC, National Geographic och Svenska Institutet. Arbetet gjordes i nära samråd med vår styrelseledamot Bo G Erikson vid TV:s vetenskapsredaktion.

Skriftserien FORNTIDA TEKNIK grundades. Avsikten var att tidskriften skulle komma ut två gånger per år. Nu utkom den första redaktionellt genomarbetade publikationen från föreningen. Första numret handlade om brons och koppar och redovisade bl.a. erfarenheter från besöket i Mali och Burkina Faso. Årets andra nummer behandlade den varptyngda vävstolen, författat av Ellinor Sydberg och Eva Springe.

En ödestiger anlagd brand på Jamtli i Östersund förstörde en stor del av institutets och TJ:s förråd. Många olika typer av kopior, råvaror och förskningsresultat brann upp vid den ännu ouppklarade branden.

Inledande kontakter togs med landstinget i Jämtland för att utverka ett anslag till verksamheten och söka få till stånd en nybyggnad på Bäckedal anpassad till MNT-kursen. Denna hade sedan starten drivits i en hälsovådlig villakällare. Teman för årets projektarbeten var: att elda med ben, skinnpåsar, pergamenttillverkning, tillverkning av tältkåta och svarvning med gammal teknik.

1987

Den viktigaste händelsen i institutets historia inträffar. Landstinget fattar beslut om att ekonomiskt stödja verksamheten under de närmaste tre åren från 1988. Allt administrationsarbete och hela verksamheten hade tidigare skötts ideellt av TJ sedan starten.

Två skrifter i serien FORNTIDA TEKNIK utkom, dels en redovisning av byggandet av Amljot som skrevs av Jan Bill, dels ett häfte med temat experimentell arkeologi som hade sin bakgrund i förra årets symposium i Gällö. För tryckningen av det senare erhölls bidrag från Nordisk kulturfond.

Kursverksamheten fortsatte. Ett kursprogram framställdes för första gången. Flertalet av kortkurserna gick i Bäckedals regi. Flera tidigare elever engagerades som kursledare. Under året var det följande kursledare: Ellinor Sydberg, Lotta Rahme, Lasse Bengtsson, CarlGustaf Lindblad, Erik Sjökvist, Ingvar Lodin och Anders Lindahl.

Under året började Lotta Rahme att bygga upp ett garveri i Krokom för beställningsarbeten.

TJ höll föredrag bl.a. på institutionen för teoretisk fysik på Chalmers och arkeologiska institutionen i Moesgård i Danmark.

MNT-kursen på Bäckedal behandlade som projektarbeten följande: rakning och klippning med sten- och bronsverktyg, fiske med trä- och benkrokar, garvning och hållfasthetsprov av fiskskinn, mjukgörning av ben och horn, experiment med framställning av glaspärlor.

Amljot i Gällö invigdes högtidligen i juni av länsrådet. Thor Heyerdahl sände lyckönskningstelegram från Kuba.

En liten lokal hyrdes på Frösön för att inrymma lager och kontor. Årsmötet hölls på Eketorp på Öland och temat var keramik. Ett 60-tal deltagare från hela landet mötte upp.

1988

Institutet erhöll landstingsstöd på 250.000:-. För första gången kunde lön utbetalas till TJ för att driva verksamheten. En värvningskampanj startade för att öka antalet medlemmar.

Statens Kulturråd beviljade stöd till utgivningen av FORNTIDA TEKNIK. Två nummer kom ut, dels ett om forntida hus som behandlade praktiskt taget alla rekonstruerade forntida hus i Sverige och många danska, dels ett nummer med titeln "Aktuellt", som innehöll bl.a. vinterkläder till renjägare, arbete med bronsyxor och järnframställning, Upplagan var nu uppe i ca 1.500 ex vid varje tryckning. Flera stora utländska vetenskapliga bibliotek blev prenumeranter eller startade bytesförbindelser.

Årsmötet hölls i Tanum på temat skinngarvning.

Ett båthus började byggas till Anljot i Gällö och TJ var verksam som konsult. Vid turismlinjen på högskolan i Östersund skrev Eva Hedin ett projektarbete om fornbyar runt om i landet med TJ som handledare.

Föreningen ändrade namn till det mer lättsagda Föreningen för Forntida Teknik och en tävling om ny logotyp utlystes.

För länsstyrelsen presenterades planer på att skapa en kopieringsverkstad som tillverkade kopior av fornsaker, som en fristående affärsmässigt driven verksamhet. Medel söktes hos den s.k. Mobergska utredningen. Senare kom avslag på ansökan.

Dag Hartman sysslade med utvecklingsarbete när det gällde kopior av fornsaker i syntetmaterial. Lars-Inge Lööv tillverkade bl.a. en kopia av den 3.500 år gamla Hotingskidan

Fortlöpande arbetades på att skaffa sponsorer till det stora internationella filmprojektet.

Landstinget fattade beslut om att bygga ett hantverkshus på Bäckedal för en kostnad av ca 3 miljoner. Ett kansli inrättades på Bäckedal med timavlönad personal.

MNT-kursen specialstuderade följande områden: skinnbåtar, bronsdrivning, att borra i sten, regnkläder av tarmskinn. Kompendiet trycktes i offset för att få en god presentation och svara mot efterfrågan. Ca 3000 ex av olika kompendier har sålts sedan starten.

1989

Året präglades av utveckling främst inom dokumentation och tillverkning av repliker. Kopior tillverkades bl.a. till museer i Sverige, Danmark och Kanada, Carl-Gustaf Lindblad i Rätan tillverkade kopior av de kända vikingatida verktygsfyndet från Mästermyr, som exporterades till Danmark och Kanada. En hel rad andra kopior tillverkades av medlemmar i nätverket.

Dokumentation av traditionell skinnhantering gjordes av Ellinor Sydberg, Lotta Rahme och Dag Hartman. Besök gjordes i Sovjetunionen, Kanada, Grönland och Alaska.

Antalet medlemmar i föreningen ökade med 20% och tidigare års kampanj gav alltså visst resultat.

Årsmötet gick av stapeln på Gotland med temat rekonstruerade forntida och medeltida byggnader.

Numren av FORNTIDA TEKNIK handlade dels om stensmide med amerikanska författare och TJ, dels om forntida mat (dubbelnummer) som skrevs av Isse Israelsson, Översättningar till engelska gjordes av tidigare nummer, Varptyngd vävstol och Arnljot för utgivning utomlands.

På Bäckedal skrev MNT-elevema om bl.a. tillverkning av träskedar med stenredskap; tillverkning av sälgbast, framställning av förlimmade läderkärl och test av älghomsyxor. Eleverna reste också till invigningen av den nya forntidsutställningen på länsmuseet i Östersund och demonstrerade äldre teknik.

Kortkursprogrammet innehöll 13 kurser, flertalet med Bäckedal som arrangör.

Kulturvetarlinjen från Umeå universitet förlade sin introduktionskurs på en vecka till Bäckedal med temat forntida teknik.

TJ höll bl.a. föredrag på Etnografiska museet och hade undervisning på ekoteknik-linjen vid högskolan i Östersund.

Kontakt etablerades med Sebra Film i Torsby som ett led i förverkligandet av det internationella dokumentärfilmprojektet. En engelsk projektpresentation trycktes,- bl.a. med stöd från Svenska Unescorådet. En promo-kassett på 10 minuter producerades. I samband med sin 75-års dag gav Thor Heyerdal sitt stöd till projektet.

Institutet kom att fungera som försäljningsorganisation av repliker av forntida föremål. Bland det som tillverkades kan nämnas: skinnkläder, mesolitisk skinnbåt, skidor, - pilbågar, läderkärl, stenredskap, ben- och homredskap, svärd, yxor, pitspetsar, ovala spännbuckor och elddon. Med stöd av Utvecklingsfonden i länet deltog Dag Hartman i kurser anordnade i Köpenhamn och London.

I januari sände Vetenskapens Värld i TV l filmen om Arnljot.

1990

Nyheter för året var att fortsättningskurser startade på Bäckedal. Praktiskt taget sedan starten av verksamheten på Bäckedal hade eleverna efterfrågat sådana. Det var två kurser, dels en smideskurs på 5 veckor, dels en garvningskurs på 4 veckor. Övriga kortkurser fortsatte som vanligt.

Lärare vid smideskursen och för smidesavsnitten på MNT-kursen var K-G Lindblad, Rätan, som också i allt högre grad ägnade sig åt egen smidesverksamhet i en nyuppförd smedja.

Kulturvetarlinjen vid Umeå universitet förlade en kursvecka till Bäckedal. Lantbruksstyrelsen hade också en kursvecka där med temat skinngarvning under ledning av Lotta Rahme som också under 1990 fungerade som chef för institutet.

FORNTIDA TEKNIK omfattade dels ett nummer om pilbågar, dels dubbelnumret om forntida mat. Redaktör var Lasse Bengtsson. Pilbågsnummret innehöll uppsatser av de främsta specialisterna inom området, bl.a. Gad Rausing.

Årsmötet förlades till Stockholm där bl.a. undersökningarna av Birka besöktes.

Lotta Rahme och Dag Hartman utförde dokumentation i Kanada och på Grönland av skinngarvning och höll samtidigt föredrag på bl.a. universitetet i Edmonton och Museum of Civilisation i Ottawa.

Ellinor Sydberg, Lars Fält och TJ besökte evenker i norra Sibiren för att studera traditionella tekniker. Det var resultatet av en mångårig strävan att få genomföra detta.

Ellinor vävde färdigt den första delen av Överhogdalsbonaderna.

Verksamheten uppmärksammades bl.a. i Svenska Dagbladet och av Café Sundsvall. Institutet representerades också på Kvinnomässan i As, Stårsmäss i Ås och på Gregoriernarknaden i Östersund.

1991

En omorganisation ägde rum. Institutet ombildades till en stiftelse för att effektivare kunna möta framtiden. T.1 anställdes formellt som chef för verksamheten.

De gamla medlemmarna blev nu prenumeranter och under året var det 630 stycken. Istället för årsmöten anordnades nu i stället seminarier Det första hölls i Vuollerim och var ett samarrangernang med Vuollerim 6000. Temat var "Mat och miljö" på taigan och flera av landets ledande experter medverkade som föreläsare.

Stiftelsen utdelade sitt första stipendium till Isse Israelsson. Stipendierna instiftades för att stimulera forskning inom ämnesområdet.

Ett omfattande arbete lades ner på att initiera en högskoleutbildning i experimentell arkeologi vid högskolan i Östersund. Förslaget bemöttes positivt av högskolan, landstingsråd och kommunalrådet i Sveg och ett positivt principbeslut fattades i juni. Emellertid ändrade högskolan senare sitt ställningstagande.

Landstinget beslutade om fortsatt ekonomiskt stöd till verksamheten, men att göra en prövning av anslaget årligen. De två numren av FORNTIDA TEKNIK handlade dels om järnframställning, där Skandinaviens främsta experter medverkade, dels bl.a. om nentser och evenker i Sibirien. Det senare hade sin bakgrund i besök som TJ gjorde norra Sibirien med stöd av Svenska Institutet och Sovjetiska vetenskapsakademin.

Under året knöts åtskilliga kontakter med Ryssland, bl.a. med arkeologer i Krasnojarsk och S:t Petersburg, och avtal träffades om deras framtida medverkan i FORNTIDA TEKNIK.

Omtryckning av efterfrågade nummer av tidskriften gjordes. Utgivningen var som tidigare år stödd av Kulturrådet.

Institutet var representerat vid mässan "Hälsa och Miljö" i Östersund med utställning och föreläsning. Flera svenska tidningar har skrivit om verksamheten. Vetandets värld i P1 sände en 20 minuter lång intervju med TJ kring järnframställning Den mest exotiska pressuppmärksamheten var i den sibiriska tidningen Evenkija.

Ett forskningsprogram utarbetades under året.

En rad föreläsningar hölls av TJ, bl.a. på arkeologiska institutionen i Köpenhamn.

Det sedan många år drivna projektet om dokumentation av traditionella tekniker föreföll kunna ta sin början. Enligt preliminära överenskommelser går TV 1, Vetandets värld, in i en dokumentation av sibirisk teknik under hösten 1992.

Landstinget i Jämtlands län upplät välvilligt en kontorslokal i centralförvaltningen. Hans-Erik Sjöberg anställdes som kanslist. MNT-kursen på Bäckedal fortsatte. Ett kursprograrn utarbetades i samarbete med Bäckedal och ca 200 personer gick på någon av kortkurserna.

Ellinor Sydberg och TJ agerade stenåldersjägare i en film om överlevnad som spelades in av Försvaret.

***



Startsida

Institutet för Forntida Teknik 2003-04-12