Tomas Johansson

Mässinggjutning på Sri Lanka

lanka1.jpg (16200 bytes) I byn Pilimatalawa på centrala Sri Lanka finns många skickliga mässinggjutare. Här görs fundamentet till en buddistisk oljelampa.

På Sri Lanka finns omfattande produktion av gjutna mässingsföremål. De spelar viktiga roller i den buddistiska religionen, men folk i allmänhet verkar också tycka om prydnadsföremål av mässing, och de finns en stor inhemsk marknad. I november 1998 gjorde jag ett kort besök hos mässinggjutare på centrala Sri Lanka, nära staden Kandy.

I byn Pilimatalawa finns ett halvt dussin fabriker där man sedan urminnes tillverkar högklassiga produkter. Under de senaste 10 åren har man alltmer övergivit de uråldriga metoderna och övergått till en kombination av modern och traditionell teknik. Moderniseringen har inneburit att man nu ofta kan producera fem gånger så mycket jämfört med förr. Fortfarande lever de gamla mästarna, men de har pensionerat sig och flyttat in i djungeln en bit, eftersom det är "sånt buller och larm" från de moderna verkstäderna.

Teknik

Man gjöt på traditionellt sätt i sandformar med trä- eller metallmodeller. Sanden bestod av vanlig finkornig sand med inblandning av tegelkross. Vanliga tegelstenar och takpannor krossades och sållades - tegelpulvret bör öka sandens gasgenomsläpplighet, något som är en fördel vid gjutningen. I något fall nämndes även inblandning av träkolspulver, vilket kan vara ett missförstånd, eftersom kolpulvret rimligen borde antändas och avge besvärliga gaser under gjutningen. Man köpte släppmedel i form av pulver och kunde inte säga vad det var - här hemma användes gärna nikt till detta.

lanka2.jpg (13631 bytes) Fundamentet till en lampa. Man gjuter i sandform, en metod som varit vanlig i Västeuropa sedan medeltiden.

 

lanka3.jpg (11086 bytes) Hela golvet i gjuteriet var täckt av ett 20-tal färdiga sandformar

Ugnen

Smältugnen bestod av en grop i golvet, som var klädd med eldfast tegel. Ugnen rymde en degel på ca tio liter. Intill stod ett oljefat med en enkel slang till en brännare nere vid ena sidan av botten i ugnen. Med hjälp av extra luft från en fläkt drev man upp temperaturen, så att ca 60 kg mässing kunde smältas på tre timmar. Degeln lyftes inte upp ut ugnen när smältan var klar, utan man använde en liten skopa för att fylla sandformarna.

lanka4.jpg (16041 bytes) Ugnen var ca 1 m djup och byggd nere i golvet.


Efterbearbetning

Det kanske mest imponerande i hela tillverkningen var efterarbetet som gjordes med enkla verktyg. I många lampor och andra religiösa föremål var rörformiga delar vanliga. Förr göt man sådana med kärngjutning, men det gav upphov till mycket felgods. Istället gör man nu halva rördelar som löds ihop med gassvets.

lanka5.jpg (20054 bytes) Exempel på obearbetat gods, framför allt lampdelar.

 

lanka6.jpg (5678 bytes) Lödfogen på en lampdel.

Svarvning

Ett vanligt moment var svarvning av godset. Det fanns moderna svarvar, men helst tycktes man använda en enklare variant som gav gott resultat. Det var en form av effektiv frihandssvarvning.

lanka7.jpg (14228 bytes) En el-motor driver svarvstycket, och svarvjärnet stöds mot ett anhåll.

 

lanka8.jpg (14957 bytes) Detalj av svarvningen.

Putsning

Mässingföremålen skulle naturligtvis vara glänsande, och putsningen gjordes med vanliga putsskivor av textil - ett ganska krävande arbete med tanke på de stora damm-mängder som uppstod. En näsduk över mun och näsa var andningsskydd.

Det korta besöket i Pilimatalawa var lärorikt. Inte minst visar det hur man kan tillverka högklassiga produkter med enkel teknik. Vem har möjlighet att fortsätta och noggrant dokumentera de gamla mästarnas kunskaper?

lanka9.jpg (31938 bytes) Sakrala föremål som används i buddistiska ceremonier, ca 80 cm höga.

Startsida

Institutet för Forntida Teknik / dec. 1998